Liksom under den franska revolutionen schavotterar vi idag frikostigt men inte via giljotiner utan via digitala giljotiner där folket hugger huvudet av vem som helst som media och sociala medier tvingar fram med hillebarder av ettor och nollor. Lika väl som Internet är dagens tabloid så är den också dagens avrättningsplatser.

Vi människor fruktar en sak till lika högt som vi fruktar döden: social isolering. Tänk bara på att isoleringsceller är en av de grymmaste straff som kan utdelas. Anledningen till denna fruktan är att då vi som nomader stöttes ut ur gruppen på savannen så överlevde vi inte länge utan gruppen. Vi blev ett byte för allehanda rovdjur. Eftersom vår hjärna alltså inte kan skilja nutid från dåtid (det är hela anledningen till att skräckfilmer fungerar – hjärnan förstår inte att det som sker sker i fiktionen) så upplever vi distansieringen som fasansfull och så nära döden vi kan komma i levande tillstånd.

Istället för att rulla fram giljotinerna använder vi den sociala döden på våra meningsmotståndare. Vi avrättar våra motståndare genom att skära av dem från kretsen av vänner, partners, barn och arbetskamrater på de digitala plattformarna. Revolutionen är här. Offrens tid är kommen.

Med Internet så har ett helt nytt paradigm uppstått och det mest markerande är att informationen inte längre sprids som det gjort sedan 1800-talet: från makten och ner till folket. Nu sprids det istället kors och tvärs utan någon som helst kontroll. Det skapar kaos. Det är alltså inte första gången information skapar kaos men det sker alltid med nya parametrar. Samtidigt medför det två saker:

  1. Våra ledare störtdyker i förtroende då vi kan söka den information vi vill varifrån som helst och hitta nya ledare var helst vi tycker någon passar (jämför 50-00 talets idoler men även de passerade redaktionella nålsögonen – Tidningen Okej i Sverige bröt alla dessa tabun och blev också en legend på sin tid). Även om dagens ledare inte har grepp om kaos så är de ledare som vi hittar efter en jakt på det vi tror vi söker efter att skapat konfirmationsbias av ekokammare. Det kan vara totalt värdelösa konsumtarianer eller fantastiska nätokratiska mentorer men allt beror på vad vi själva kan och förstår.
  2. Problemet är att ekokamrarna stryper den möjligheten. Möjligheten att enkelt avgöra frågan och ta ställning. Utöver det har välfärdssamhället fråntagit oss allt ansvar att vi inte ens tar ansvar för vilken information vi göder oss med så länge den stödjer vår konfirmationsbias. Det är det senare som ligger till grund för en ny filosofi som kommer bli vägledande under 20-talet och framåt och bygger på en av de största moderna filosoferna: Hegel och hans Tes – Antites – Syntes.