Enkelheten i att vara vänster

Ni känner igen resonemangen? Eller så tänker ni: å fan. Just så är det. Oavsett vad så är det ni just läst en del av den marxistiska klassidén. Sluta inte läsa nu för att jag tog in Marx. Den Marxistiska klassidén innebär att de borgarklassen sög ut arbetarna om vi ska komprimera ned och förenkla budskapet. Då Berlinmuren föll 1989 så insåg västvärlden att den marxistiska idén som lett till något helt annat det vill säga olika former av kommunism inte var så vacker som sagorna löd. I Sverige hade vi aldrig en revolution. Här kunde vi, precis som nu, åtnjuta 5 dagars vecka, 8 timmars arbetsdag, dagis, kvinnofrigörelse, mer fritid och mycket annat som kom med makarna Myrdal snarare än socialdemokratin som parti.

Så då kommunismens rätta jag visade upp sig anno 1989 var man tvungen att hitta nya klasser att skylla sina egna tillkortakommanden på. Då uppstår något som springer ur postmodernismen från 1700-talet och nu blir till något som kallas för identitärism. Ordet innebär helt enkelt att en individ ska identifiera sig med en grupp. Vi ser den klart och tydligt i 90-talets tredje vågen feminism. Då fanns inte så många andra samhällsstrukturer att skylla på men med Internet så löser man det problemet. Problemen som uppstår i samhället beror alltså på andra grupper. Inte helt olikt Marx eller hur men i en modern kontext.

Men eftersom jag ogillar att dra ner Marx till sådana simpla beskrivningar så väljer jag här epitet identitärism – det som brukar beskrivas som vänster i sociala medier och medier. Det är inte klassisk vänster utan nyvänster eller vad en del kallar nymarxism (därför klasshatet har gått från rika till allt annat som inte är i nyvänsterns ideologi typ det ovan).

Då liberalkonservativismen och libertarianer (förenklat kallat libertarianer nedan) menar att varje frisk individ kan jobba och därför ska bidra för att inte staten ska betala ut pengar till folk som inte behöver det, så menar identitärerna att det är ett förakt mot de som har det sämre.

Då libertarianer menar att vi inte ska ha fördelar pga etnicitet eller kön så innebär det att man faktiskt ska ha den bästa personen på jobbet. Identitärerna menar att detta är förtryck.

Då libertarianer menar att vi kan säga N-ordet så menar de att de tror att personer som är svarta kan ta ansvar för sina känslor och till och med bära ordet med stolthet. Identitärerna menar att det här är att kränka och förminska ett helt folk och att vi bör ta ett historiskt och kollektivt ansvar för sådant vi inte ens gjort. Och detta ska vi göra bara på grund av vår hudfärg (vilket i sig är rasism).

Problemet med ovanstående är inte att libertarianer på något sätt ser ner på andra människor. Det är en ren konstruktion av identitärerna för att återuppliva Marx klassidé som mynnade ut i tankar om revolution det vill säga blod. Identitärer använder ofta känslorna i argumentationen. Hat och förakt är känslor och därför har de lätt att gå dit – precis som deras förfäder. (Jag vill påpeka att identitärer finns till höger och vänster om vi ska använda den skalan).

Istället tror libertarianerna på att varje individ är kapabel att bygga sin framtid. Libertarianerna tror helt enkelt att om du inte är sjuk så finns det alltid något du kan bidra med vilket är en förutsättning för arternas fortsatta existens eftersom passivisering knappast leder till utveckling. Då hade vi varit kvar på savannen.

Tvärtom. De som leder utvecklingen vilket i mångt och mycket är företagarna, vet verkligen vad det innebär att kämpa för sin sak och de har ingenting gratis. Och det är tack vare företagen som skatten kan tas in och betalas ut till det som identitärer vurmar för. Samtidigt avskyr de företagen eftersom de skapar ett kapitalistiskt samhälle. Detta grundar sig i en 200 år gammal föreställning om industrialismen där varje entreprenör skor sig på de svaga. Det är inte ens en rimlig föreställning anno 2022. Företagen är ryggraden till det moderna samhället och få betalar så mycket till den välfärd de inte ens har något att säga till om utan som politikerna bestämmer över. Detta skulle kunna vara forum för att diskutera orättvisa men identitärismen förhindrar det bara genom att säga att rika minsann har det så bra så de ska betala. Meningen innehåller här flera felaktigheter men notera igen: som vänster är det lätt att vara säga ett enda ord och framstå som vettig och godhjärtad. Som libertarian kräver det mer resonemang.

Det är något snett då man tänker att någon kommer se ner på en då man yttrar meningen ovan eller något av de som återfinns i inledningen av artikeln. Det här beror på att vår stat har legitimerat tankemönstret genom skolan och staten i sig. Det är rätt att tänka det som staten påbjuder och allt annat tänkande är fel. Det kan kosta dig familj, vänner och jobb.

Media uppbär statligt stöd för att föra ut den här ideologin och den kommer från vår stat som är en socialistisk sådan eftersom du hittar klasskampen och identitärismen i den som jag inledde med att beskriva. I Sverige kallas media för den tredje statsmakten av en anledning. Det gör man inte i andra länder. Alltså föder vår stat upp en ideologi och fortsätter hamra in den i skolan hela vägen ut i arbetslivet där den nu frodas även i näringslivet. Att stå emot den är att vara statens fiende. Det märks nu väl över hela linjen från akademier och media till politiker; det vill säga de tre institutioner som följer oss från vagga till grav.

Att vara identitär är alltså en enkel uppgift för du behöver inte tvåkolumnerattuttrycka dig på för att få folk att förhoppningsvis förstå vad du menar. Du behöver en! Att vara identitär i väst idag är att få säga något som är självklart utan att behöva ta ansvar för konsekvenserna. Att vara libertarianer är att säga något som kräver mer tanke och att sen ta ansvar för konsekvenserna. Av den enkla anledningen bör man fundera två gånger på vem man ska lyssna till. Problemet är att det inte längre är fattigdom som driver vår hunger efter klasshatet utan välfärden. Det är ett vackert fängelse staten byggt åt oss. Vill vi se hur det ser ut om 50 år kan vi se på det kommunistiska Kina där man nu bygger samma hyperindividualism som här i väst men kontrollerar den via sociala krediter. I Sverige arbetar vi mer med klassiskt hyperfeminint våldskapitalt i form av utfrysning. Men det står klart att vi inte är något annat än slavar under en socialistisk stat. Frågan är om Tidöavtalet är ett första steg att för evigt bryta ner detta eller om det bara är ytterligare en kuliss från partier som själva är identitärer och socialliberaler i grunden.

Det nya paradigmet bygger på idén om samhället i paradigmskifte på grund av Internets tillkommande: det fjärde kommunikationsparadigmet. Här samlar jag det jag studerar och debatterar för att ge min bild till de som förstår att något händer men inte riktigt är säkra på vad. Det nya paradigmet finns på Facebook, Twitter och Youtube.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s